Ja det är frågan det.
Men here it goes.

I lördags(24/4) sitter jag och Lea och kollar på tv hos mig.
Bli kissnödig(kul info va), kommer tillbaks in i soffan och känner hur det rinner till.. Jaha tänkte jag, äsch, det var väl lite till som ville ut.
Tills det börja skvalpa tamefan, rusar in på toa och skriker åt Lea att fan VATTNET HAR GÅTT!
Ingen reaktion.
Sitter på toa och tänker att hon kanske kommer.. Icke.
Kliver in i vardagsrummet med en handduk runt nedre delen av kroppen.
- Jag lär ju inte hinna till mitt snitt, MITT VATTEN HAR GÅTT!
- Vaaaa?
- MITT VATTEN HAR GÅTT!
- Ja jag hörde dig första gången.
Sprang omkring som två idioter här ett tag.

Haha.
I panik ringer jag förlossningen, blir instruerad att åka dit.. Men vad fan tänkte jag, överläkaren som sa att jag skulle då minsann INTE gå igång av mig självt bara 3 dagar innan.
Och mitt snitt var planerat till 2:a Maj.

Ringer sjuktaxi och kommer fram till 12 på natten.
Blir inslängd i en förlossningssal med CTG och gud vet allt.
En timme senare börjar värkarna.
Fick "sov-medecin", rejäl dos morfin och nåt annat som inte funkade ett skit och sov väl kanske någon timme som högst.
Söndag: Värkarna är igång för fullt, men händer ingenting.
Måndag: Värkarna är rediga! Fy fan säger jag bara.
Lustgas var ju min bästa vän där inne, Lea fick knappt titta på mig för jag kände mig så uttittad från alla håll med all olika personal som kom och gick.
Kunde inte äta något, tvingade i mig någon smoothie eller vad det nu var.
Fick Epidural, värkarna avtog ju men skönt var det ju inte för det iaf.
Är jätteglad över att Lisbet jag haft mina Klara-samtal med också kom och var med lite. Underbar människa.

Runt 4-5 tiden är värkarna regelbundna, 9 värkar på 10 minuter.. Och dom var inte att leka med.. Blev påfyllning i epiduralen.
Så jag kände ju inte när jag skulle krysta.
Försökte många gånger att få ut bebis men icke.
En läkare kom in och tog beslut om akut snitt istället för bebis hade ju inte kommit ner helt, snarare tvärtom.. Han hade krypit in lite extra istället.

In i OP-salen.
Får spinalbedövning.
Läskigt värre.
- Jag ska nypa dig hårt med denna pincetten så vi ser att den funkar.
- Ja men nyp då?
- Har jag redan gjort svarar doktorn.
- Aha..

Kände ingenting alls, inte ens att dom höll på och böka där inne.
Började må illa som fan, det är inte lätt att spy när man inte ens känner att man har en mage liksom.. Obehagligt som satan.
Sen hör jag bebisskrik, får se han en liten snabbis innan doktorerna tar med han för koll, och Lea hakade på.

Sen fick jag träffa han en snabbis innan det var dags att åka upp till Uppvaket.
Fick ligga där i 4 timmar och glo.. Lite obehagligt när spinalbedövningen började avta, och speciellt när det kändes som om man åkt på stryk big time över magen.
MASSA morfin fick jag,men morfin funkade verkligen inte alls på mig.
Var en anestesisköterska som tog hand om mig, OMG säger jag bara.. Mer gay får man leta efter.. Han va riktigt söt och gullig men verkligen tvärgay.. :P

Sen kör dom mig till BB så jag får komma dit, blir tillsagd att försöka äta lite.. Nyponsoppa funkade bara, hade ju inte ätit på nästan 36 timmar.
Nu var kl typ 3 eller 4 på natten tror jag.
Ville inte alls sova.
Bebis fick ligga på en annan avdelning i 4 timmar och skulle sedan få komma upp till mig.
Efter 5 timmar började jag fundera på vart han var, men då hade han haft dåligt sockervärde så dom hade han under observation.
Kommer in en sjukgymnast som gett sig fan på att få upp mig ur sängen, henne hade jag kunnat säga ett och annat till.. Nog för att jag kläckte ur mig MEN DRAA ÅT HELVETEEE.. Men bad iaf om ursäkt efteråt :P
Efter mkt om och men kom jag upp, men fyfan vilken smärta.
Lika fort la jag mig igen i sängen och låg och tänkte på svordomar över denna kärringen.
Får sedan ligga på samma avdelning som honom.
På barnakuten, tråkiga med den avdelningen var ju att man inte fick ta emot besök där pga infektionsrisk då dom flesta barnen som låg där var prematur.
Fick väl ha ca 10 olika barnmorskor tror jag, om inte fler.
Vissa var riktiga grinhaggor medan vissa var helt underbara.
Dagen efter kommer sjukgymnasten igen, då gav jag mig fan på att gå upp att jag till och med klev in i duschen.
Sa åt kärringen att gå ut från min sal för jag fixar det själv, en kvart senare stod jag på benen.. :P Envis AB, vilket jag fick höra av alla där också att det var en jävel på att vara envis.. ^^ Thats me ! Ligger i släkten ;)

Fick ju dock signalera när det var dags att klä på sig för det gick ju inte att göra själv.. Hade kateter som tur är så jag kunde ju ligga ner och kissa.
Den hade jag gärna behållt alltså. Bekvämt var det ju iaf.

Dagarna gick ju extremt långsamt i den där salen, ingen tv eller dator.
Enda radiokanalerna man fick in var P1,P2,P3,P4.. Men yay.
Fanns iof en tv i "köket" men kul att sitta där, eller jag kunde ju inte sitta ner på en vanlig stol förän i torsdag typ.. Gav mig fan på att bevisa att jag minsann kunde röra mig för att försöka få komma hem någon gång.
Sista dagarna förstod jag inte alls, eller gör inte nu heller varför vi faktiskt var kvar där.. Barnläkaren sa att Jaxon var HELT friskförklarad och mig var det ju inge fel på heller förutom att jag hade/har ont.
Fredags kväll sa dom att jag KANSKE kunde få åka hem på Lördag, på permission.
Var lång väntan på morgonen innan jag fick veta att vi skulle få åka hem!
Så Camilla kom och hämtade oss och hemåt bar det av, underbart.
Bara att komma ut i friska luften var riktigt skönt.
Att ligga på en avdelning med så extrem renlighet som det var där, man fick knappt andas utanför salen utan att sprita händerna/armarna.
Tror det var handspriten som gjorde att jag hade huvudvärk i 3 dagar där.

Lite läskigt var det dock när jag fick läsa min journal sen vi kom in på förlossningen.
Var mkt jag inte uppfattat alls.
Gällande snittet blev det komplikationer och Jaxon fick dom nästan bända loss där inne, tarmarna gick sönder lite så dom fick sy.. Jag förlorade 1,3 Liter blod.

Nu har vi dock bara permiss tills imorgon, då ska vi ta massa prover igen.. Både på mig och Jaxon.
Jag ska väl bli av med staples efter snittet också, ser inte fram emot det.
Har dock inte ont just där snittet ligger, jag har ont ovanför i magen som verkligen HÄNGER NU.. Var man inte ful naken innan så blev man ju fulare om inte annat.
Och jag hoppas verkligen inte vi blir långvariga där.. :S

Inatt vaknade jag av att det var blött i halva sängen, läckage in the ratters kan jag ju säga.. Och DAMN, jag behöver ju då inge silikon nu eller.. ;D
Nästan så jag måste fota tuttarna för så här snygga lär dom ju aldrig mera vara ;)

Nu börjar lillgrodan vakna här hemma. Dags för käk.
Sen blir det käk för oss också, kocken står i köket och lagar pannkakor.. :)

Nu orkar jag fan inte skriva mera så detta får räcka ^^

Puss Hej!

 

Linda D S

2 maj 2011 10:19

Stort Grattis till dig och grabben!

Sofie

2 maj 2011 14:00

Tack tack :)

 

E

5 maj 2011 20:38

Har du familjeliv? isåfall vad heter du där? :D

Sofie

7 maj 2011 08:32

StarMyst heter jag där

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Finner inga ord för hur mycket otur jag jag har haft här i livet när det gäller det mesta.. Många vet det mesta men ingen vet allt som jag går och bär på. Egentligen tror jag att jag skulle behöva gå till en psykolog men vet att börjar jag väl g...

Helt sanslöst hur trött jag kan vara. Skulle kunna sova 24 timmar om dygnet utan problem. I förrgår hände något läskigt. Hade nattat Jaxon och skulle väl resa mig ur sängen.. Vaknar helt plötsligt upp på golvet, vet inte hur länge jag legat ...

Nu är vi Enköping hos Camilla :) Jax röjer på som aldrig förr ;) Förstår inte hur ungen orkar.. Man blir trött på att bara se på ;) Nu får han lekbesök av Julia också :) Tjohej! ...

Här får ni tips om en sida med Lyxiga sexleksaker.  Varför satsa på billigt skit?    Man får ju vad man betalar för.    www.lyxigasexleksaker.se   Det är enkelt att beställa, man får ett diskret paket så ingen kan lista ut vad som kan ...

Det är tur att man festar så pass sällan som man gör, men my god..    Somnade väl runt 5 inatt, tur att man hade snälla människor som tog hand om en i dimman då jag inte alls mådde bra där ett tag, men det var självförvållat. Snurrigt var det i...