Är så trött att jag knappt orkar sitta upp.

Har feber och mår bara skit. 

Till råga på allt ligger nu farsan på sjukan.

Morsan ringde ambulans igår efter hom kom till honom då han spytt ner sig i sängen utan att veta om det :S

"Tur" att han var för svag för att försöka göra motstånd. 

Han lider av Dilirium Tremens, den värsta sorten av hallucinationer och förförring. 

Han vet inte vart han är, han fattar inte att han är på sjukhus, och tur är väl det för då hade dom stackarna inte fått det lätt som jobbar på Mava-avdelningen på sjukan. 

Morsan satt med honom i 6 timmar där igår, hon fick mer eller mindre vara barnvakt åt honom, så fort hon tittade bort gjorde han nåt som han inte skulla, dra ut dropp/kanlyer osv. 

Eftersom ingen i familjen hörde något från morsan medans hon var på sjukan så blev det hysteri från mormor ;) Hon hade världens scenario i skallen om att pappa blivit skogstokig och hoppat på morsan när hon ringt ambuland.

Haha, komiskt.. Han var ju verkligen inte i det skicket då han inte ens kunde sitta själv när ambulanspersonalen försökte få på han ett par brallor. 

Är garanterat inte bara dille han har, måste vara mkt mera som spelar in i det där skiten då han varit dålig länge nu men vägrar vård hit och dit.

Egentligen får han fan skylla sig själv, när vi tjatat och tjatat på han men han blir ju bara förbannad istället. Envisa fan!

Inatt hade han blivit sämre, eventuellt vatten i lungorna och fick ligga på intensiven istället men är nu tillbaka på Mava, så jag hoppas ju på det bästa men är inställd på det värsta för han är verkligen jättedålig nu.

Och andra sidan är han extremt envis och har nog säkert gett sig fan på att jävlas med oss i många år till men man vet aldrig.. 

Allt detta tar på krafterna, att också vara sjuk mitt i allt gör ju inte det hela bättre direkt. 

Hej!