Finner inga ord för hur mycket otur jag jag har haft här i livet när det gäller det mesta..

Många vet det mesta men ingen vet allt som jag går och bär på.
Egentligen tror jag att jag skulle behöva gå till en psykolog men vet att börjar jag väl gräva i det gamla så kommer jag bara bryta ihop totalt.
Det är något jag gärna klarar mig utan.
Så jag lägger allt det gamla bakom mig och går framåt utan att se tillbaka.

Jag är ju alltid glad, även om jag också kan ha mina sämre dagar självklart men i rätt sällskap så kan jag inte låta bli att le.
En del människor i mitt liv har sån effekt på mig att det är läskigt.

Jag måste sluta vara rädd för saker och ting och inte tänka att "skitsamma, det kommer ändå" skita sig.
Tyvärr gör det ju det oftast..

Idag fick jag ju världens hjälp, och jag är verkligen mållös över hur fina människor jag känner som ställer upp utan att blinka.
Gunilla, jag finner inga ord och jag kan inte tacka dig nog <3

Men så var det ju något som tvunget skulle gå åt skogen.
Påväg till Bäckby idag så sa det knaaak och barnvagnen gick sönder totalt.
Precis vad jag behövde.
Wtf ?

Det jag menar.. alltid är det något som fan bara måste gå åt skogen.
Fattar inte..

Jag gör inte en fluga förnär, jag är stans snällaste och jag vill så gärna hjälpa alls jag känner till det bättre.
Karma funkar visst inte här. Crap.

Sen är det så mycket som gör mig så fundersam och snart kommer det bara att explodera och jag kommer säga något dumt.

Det är jag ju ack så duktig på..

Nä fuck it, ryck upp dig kvinna och sätt på ett leende bah!

Tjoflöjt!