Blev inspirerad av en annan tjejs blogg nyss så jag måste också skriva om detta, då jag kände igen mig lite. 

Tekniskt sett så har jag ju aldrig skämts för min storlek, samtidigt som man ändå kör med "fat-girl-angle" på varenda foto. 

Taggar nån en ful tjockisbild då avtaggas den rätt snabbt. 

Jag har aldrig mått dåligt över min vikt, har nog aldrig riktigt brytt mig, speciellt inte över vad andra tycker och tänker. 

Ja jag är tjock, låt mig då vara det ifred.

Jag har kört med Bikini på 130 kg, inga problem det heller, det är ANDRA som har problem med det. 

Men ändå, just på foton, där vill jag inte se smällfet ut, det är alltid bara ansiktsbilder, med rätt vinkel.

Jag är nog känd för att vara den roliga tjockisen, som livar upp partyt eller lättar upp stämningar. 

Många säger att jag gör dom så glada bara genom att ses? Wtf? Haha. 

Jag är alltid glad, visst nån dålig dag kan man väl ha men det är nog inte ens nåt som märks på mig. 

Varför gräva ner sig när man hellre kan vara glad? 

Nu tappade jag tråden lite, sorry. 

Jag såg mig aldrig som så speciellt tjock, fram tills vårat jävla avsnitt i Färjan, kameran lägger på 10 kg?

Pyttsan, skulle vilja säga 40 kg! Levde nog lite i förnekelse innan jag såg mig själv på tv. 

Att vi alla satt i tv och sa att vi var stolta tjockisar gjorde nog inte saken bättre heller. 

Stolta vete fan om vi var, men vi sket i andras åsikter iaf. 

Och åsikter kom efter det sändes vill jag lova, mest om mig bara för jag glappade mest med käften, det finns bloggar, trådar på flashback och gud vet allt om våran resa, haha. Haters! 

Men just på internet kan man gömma sig så bra, man visar ju bara det man vill visa tills nån taggar en i världens fulaste bild på facebook :P 

Men och andra sidan, alla mina vänner vet ju hur jag ser ut redan så varför göra sig till? 

Lite dubbelmoralare känner jag, eller? 

Men för att klargöra, att jag gör en gastric bypass har inget med att göra att jag mår dåligt över hur tjock jag är, det är för Jaxons skull, han blir allt snabbare och skulle han vilja så springer han lätt ifrån mig. 

Jag vill gärna också slippa stans flås och träningsvärk efter en dag på Lek & Buslandet. 

Eller att kunna ta en långpromenad utan att få skavsår på låren eller ont i fötterna. 

Går jag bara ner under 100 är jag nöjd, då ska jag hoppa fallskärm för att fira, nåt jag alltid velat göra!

Och slippa gå in på tjockis-avdelningarna på alla affärer där kläderna är :

1. Svindyra

2. Formlösa

3. Tantiga

Nej tack! Går jag ner massor, då blir jag stammis på Carlings och New Yorker, thats a fact! ;) 

Nu börjar jag komma igång igen med bloggningen på allvar, så nu kööör vi..

Over and out.