Igår blev jag redigt arg. 

Vi går hem från dagis, och jag hör hur en cyklist säkert 20-30 meter bakom oss plingar utav bara fan. 

Kan ju tillägga att vi höll oss på en sida av vägen och inte var i vägen för någon som ville komma på.

När karln cyklar förbi så skriker han "Man ska väl för fan bara behöva plinga en jävla gång".. Och muittrade svordomar.

Varför börjar man då plinga så långt bort, speciellt när vi inte ens var ivägen?

Mitt svar, rev i ganska rejält, - Jäääävla bitterfitta!! 

Snubben tvärnitar och säger - Vad sa du? 

Det hörde du ! svarade jag och svängde in på gården. 

Han lär ju inte ha fått nåt på länge. 

Att man orkar gå runt och vara bitter sådär, varfär inte vara glada bara? 

Och nu sitter det nån moralmamma och tänker, herregud sa hon fitta inför barnet? My god, världen går inte under.

Han kommer garanterat lära sig värre ord av andra barn. Livets cirkel.